aliciacarlson

Kap 1.

Jag gick med snabba steg över skolgården, jag visste att han kunde dyka upp när som helst.

Jag kollade bak då och då för att vara säker.

Jag drog en lättad suck när jag närmade mig byggnaden. Men så hörde jag honom.

-        Fly, vänta!

Matt Long kom springande emot mig, hans svarta hår var vått och hans eyeliner rann ner för kinderna. Jag svarade inte utan fortsatte gå. 

-        Hallå, Fly! Han grep tag i min arm. Vad är det med dig?

-        Vaddå? Inget. Sa jag och tog mig loss från hans grepp.

-        Nehe. Han såg förvånat på mig. Skall du med på klassresan, det skall jag! Skall bli så kul. Fortsatte han. Jag kollade ner i marken. Mitt hår var inte fuktigt utan vått! Jag drog på mig luvan och fortsatte gå.

-        Fly, vad är det? Han stannade mig genom att ta ett grepp om min arm igen. Han kollade på mig med sin stora honungs gula ögon.

-        Vad har jag gjort?

-        Jag har faktiskt matte lektion nu. Jag kollade på honom snabbt när jag sa det.

-        Fiona. Sa han allvarligt och spände blicken i mig. Han hade aldrig kallat Mig Fiona innan. Han sa alltid Fly vilket jag var van vid. Jag försökte undvika hans allvarliga ansikte men jag misslyckades.

-        Är du sur för det som hände igår kväll? Hans läppar rörde sig knappt när han sa det. Jag svarade inte. Jag kunde inte... det skulle bara låta fånigt.

-        Förlåt... men jag trodde det var okej, det var ju ändå 4 månader sedan vi var tillsammans. Och du sa att du hade gått vidare. Han såg så sorgsen ut när han sa det. Jag kom och tänka på när han satt där i soffan med den där Clare, hur han hade lagt armen om henne och kysst henne. Men det var ju sant det han sa, bara någon vecka innan hade jag sagt i telefon att jag hade gått vidare vilket jag tyckte han också skulle försöka göra.

-        Nej det är inte det. Ljög jag tyst.

-        Vad är det då? Han talade lågt och långsamt och stod närmre mig än förut, jag kunde höra hans andetag tydligt nu. Eftersom att han var ca 10 cm längre än mig var jag tvungen att kolla upp på honom. Vi kollade på varandra. Det var bara 10 små cm emellan våra läppar.

-        Jag måste faktiskt till min matte lektion nu! Sa jag sakta och backade några steg. Han blinkade till.

-        Ehh, ja det klart. Stammade han. Ses.

-        Ses. Jag gick till matte salen med böckerna tätt mot min mage. Jag visste att det skulle kännas konstigt att sitta bredvid honom på NO n som vi brukade. Vi som var eller vad säger jag ÄR bästa vänner. Vi har till och med varit MER än bästa vänner. Men nu är allting annorlunda. Om allt bara var som för ett år sedan. Då var vi så bra vänner, umgicks varje dag. Och så blev jag kär i honom vilket förändrade allt! Förstörde allt.

-        Ms Colleen, du är sen igen. Mr MacRobert såg på mig bakom glasögonen när jag kom fem minuter för sent till lektionen. Jag vet vad han såg. En 17 årig tjej med drypvått långt blont hår, med en förstor grå munk jacka och med alldeles för söndriga jeans. Jag bad om ursäkt och satte mig bredvid Ewa Halington på första raden. Mr McRobert fnyste.

-        Sen  igen Colleen? Ewa kollade på mig med överlägsen blick.

-        Ja och? Sa jag och tog undan en hår slinga från pannan.

-        Kvarsittning. Viskade hon i mitt öra. Jag ignorerade henne. Eller Jag försökte i alla fall. Flera gånger sa hon något som gjorde mig mer irriterad! Lektionen skulle vara slut halv 10. För första gången jag ville att den skulle hålla på längre. Vi hade NO som nästa lektion...